Kalle Hamm och Dzamil Kamanger: Trädgård med invasiva främmande arter

Invasiva främmande arter som metafor för invandrare

Miljöcentralen räknar dessa fyra växtarter som invasiva främmande arter: blomsterlupin, jätteloka, vresros och jättebalsamin. Det är intressant att jämföra Miljöcentralens motiveringar med de motiveringar som används i den invandringskritiska debatten om invandringens nackdelar. Likheterna är förbryllande. Miljöcentralen hävdar att de invasiva främmande arterna

• bildar täta och oframkomliga växtbestånd om de sprider sig i naturen
• växer okontrollerat och tar över de ursprungliga växternas livsrum, och i värsta fall slår ut dem
• försvårar markens användning i rekreationssyfte
• minskar värdet på fastigheterna
• är störande inslag i de gamla kulturlandskapen

I den invandrarkritiska debatten som förs på sociala medier sägs det att invandrarna

• flyttar till ett land och etablerar egna bostadsområden för att vara nära varandra
• lägger beslag på ursprungsbefolkningens bidrag, arbetsplatser och kvinnor, och i värsta fall slår ut ursprungsbefolkningen
• förvandlar bostadsområden till getton dit ursprungsbefolkningen inte längre vågar gå
• minskar värdet på bostadsområden och fastigheter
• inte passar in i den finska stadsbilden på grund av sina främmande religioner samt utseende, beteende och beklädnad som hör till en annan etnisk grupp

I naturvetenskaperna var antropomorfism länge ett skällsord. Forskare fick akta sig för att projicera mänskliga egenskaper på djur, om de ville bevara sin trovärdighet. 1980-talet var en brytningstid, då djurens känslor och kulturer upptäcktes. Samma förändring håller nu på att ske i den växtfysiologiska forskningen som framhåller att växter känner dofter, ser, hör och ger ifrån sig ljud. Det är intressant att växter ges mänskliga egenskaper, samtidigt som invandrare avhumaniseras. Diskussionen utgår så att säga från att det finns en reserv att ta invandrare från, olika mängder och sorter, som om det vore frågan om att beställa skor. 

Livsformer som ansetts vara lägre stående har traditionellt sett beskrivits som känslolösa, omedvetna och icke-tänkande organismer. Det är först nu som den nya attityden inom forskningen inneburit att de också fått känslor, sinnen och en förmåga att lära sig. Det innebär samtidigt att människan inte längre har en så unik position bland arterna på jorden. Med Benedict Andersons ord: ”Gemenskaper är föreställningar, det är bara tron på att de finns som håller dem samman. Fantasigemenskaper blomstrar inte i naturliga tillstånd.”